Ausschnitt aus seiner Beschäftigung mit Montesquieu
(Thomas Thorilds samlade skrifter, Tredje del):

”Lag och Lagars ursprung.
När Montesquieu skall nämna Lags första grund, så säger han, att det är rädslan, och känsel af sin svaghet. Hobbes säger, att det är modet, och känsel af sin styrka. Båda sågo halft. Det är lika naturligt att känna sin styrka, som sin svaghet. Af det ena kommer allt hvad menniskor göra: af det andra allt hvad de icke göra. Me då en varelse rädes och skyr; så följer den redan en naturens Lag. Och denna är dock det vi söke!
...

Men nu ser man att hvar Lag emot Naturen är ett våld: som han åter rusa på förtryckaren; i allt fall gäckar hans snille. Man ser, att lif måste vara säkert, förståndet finna sanning, hjertat hafva något stort att älska, alla sinnen känna nöje och skönhet. Ty det är så dessa tingens eviga natur.
Regeringssätt.
Montesquieu är en verklig Aristoteles. En fullkomligt Vis måste vara sann och stor. Montesquieu är omätligt stor, men icke sann. Han är mera en stor Lärd, än Genie: mera en mästare av böcker och meningar, än ett Naturens snille som upptäcker...”

Einige Zeilen aus: ”Passionerna”, sjätte sången, 1781: